Nu var det ju ett tag sen igen. Ja, jag vet inte. Tiden bara springer ifrån mig känner jag?
Hur som. Vi var i Edinburgh!! Och det var otroligt.
Mamma fyllde 60 år (helt sjukt??) och bjöd därför mig och min bror till Skottland – Edinburgh mer specifikt. Vilket var absolut helt otroligt.
Vi bodde typ mitt i Old Town. Mitt bland alla turister, men också då mitt bland alla otroliga byggnaden. Vid slottet, vid ”Harry Potter gatan”, vid otroliga kyrkor, vid alla mysiga butiker – mitt i allt.
Så vi lyckades hitta lite mysiga ställen för frukost. En morgon åt jag en ”Scottish breakfast” – aka en English breakfast med haggis. Gott. Verkligen.
Lite klassisk fish n chips. Och på mammas födelsedag valde hon en otrolig frank restaurang – L’Escargot Bleu – där jag testade sniglar för första gången. Asså gott! Smakade ju bara vitlök, örter, och smör med konsistensen av en champinjon typ. Men mums. Och en liten boeuf bourguignon. Helt otroligt.
Men något annat helt otroligt var att vi var på whiskeyprovning – som tre personer som inte gillar whiskey egentligen. ”Ska man lära sig att dricka whiskey så är det väl i Skottland?” Det var tanken, men så vart det alltså inte. Gillar det fortfarande inte. Men, å andra sidan, så vet jag nu när en whiskey är minst 42%, samt att jag gillar whiskey från Speyside och Islay mest om jag nu måste välja.
Sen något icke-matrelaterat. Vi var på en rundtur på mammas födelsedag (som hon fick i present) och det var otroligt – så hett tips !!
Det var en historisk rundtur av ”staden under staden”.
Edinburg har tydligen ”en stad” under staden – egentligen kamrar/rum under bron som går genom Old Town. Vi ska se om jag minns historien rätt, och gör jag inte det så aja.
Förr så bodde de fattigare och rikare i Old Town, men de rikare valde att bygga New Town när Old Town blev allt för smutsigt och osanitärt. Någon i all bedrövelse för de fattiga så bestämde sig de rika för att ”men vänta, vi behöver ju ändå ta oss dit bort. Ska vi inte bara bygga en bro över all misär?” så det gjorde de.
En bro som behövde så mycket support att en massa staplar/pinnar/pelare byggdes. Och mellan dessa gjordes rum. Rum som man lät butikägarna använda för att skapa eller förvara – tills dess att det läckte in. Då tog hemlösa över alla dessa rum och använde som någon form av fristad (det bäste de kunde hitta) och hade ett bättre (men fortfarande otroligt riskfyllt och farligt) liv i dessa mörka och kalla stenrum.
Sen skedde en massa hemskt. Allt för mycket hemskt. Så bestämde sig staden för att ”nej vet du, vi låtsas som att dessa rum under staden inte finns. Bygg för de”.
Först på 1900-talet igen hittades dessa rum. Av några studenter. Japp, studenter. Studenter som drack lite öl och studsade en boll mot väggen. Det var bara det att en del av väggen lät ihålig. Så vad gör man då? Jo, man går och köper mer öl.
Och sen slår man sönder den ihåliga väggen. För att sedan hitta ett rum. Ett av de gamla rummen. De fick tillgång till det rummet som sitt. Sedan spreds det sig till alla andra som hade lägenheter där. Fler och fler började slå sönder sina väggar – vissa hade inte like tur som andra utan fick sedan laga ett hål i väggen. Men vissa fick ett helt nytt (eller ja, jättegammalt) rum. Rum som numera är barer, klubbar, eller ja – turistattraktioner (de vi var i).
Ja nej det var helt otroligt att få se dessa platser. Och han som var vår guide var helt otroligt karismatisk. Ja, hett tips.
Det var nog det för mig för nu. Ses i nästa inlägg (som jag kommer skriva direkt nu, om vad mer jag gjort i höst).
Puss & kram
Lämna ett svar